den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet
och det blod som jag trodde var stilla
det fick du att rinna
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa
fick du att försvinna

och jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visade sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
och den stund som jag kände som nära
var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära
dom gick därifrån


och du somnade den natten så vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt
och om nån att beröra
och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten
- jag liksom föll över kanten



och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
och där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat

så kom änglar och ta mig till henne
och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för henne nån annanstans


men den vackraste stunden i livet var den när du kom..