Jag klev över berg,

Jag klev över hav,

Fick aldrig tillbaka:

jag bara gav.

Mitt hjärta bar murar

av is och sten,

De höll mig skyddad

när vindarna ven.

Och aldrig jag grät:

Jag var alltid stark.

Likt en droppe blod

på ett skinande ark.

Men du rev mina murar,

du stal mitt mod.

Och plötsligt gråter jag

tårar av blod.

Hur kan någonting så vackert, göra så ont?