Jag trodde någonstans att du var borta för mig, jag viste att du fanns där någonstans låångt inne i en ask med lås, och att jag kastat nyckeln.. men inte fan trodde jag att jag skulle vara såå svag av att bara se dig! Det finns inte, det fattades där men nej nu, slog blomman ut igen, varför kunde du inte bara låta mig bli förälskad och inte olyckligt kär? Det är så jobbigt, och jag vet inte om jag pallar börja om ifrån början.. isåfall måste jag gömma nycklen på ett mkt bättre ställe!! FAN!

Nu ska jag ut för en kaffe i det mysiga vårvädret med baby, tur jag har dig.. behöver snacka av mig!!!