The man.
Den där Drake, Trés bien!!!
Mon univers ne sera jamais pareil, je suis ravi que tu sois venu. S ♥
Du tar mig långt åvanför molnen.
Onsdag, Vaknade upp med Isa-love, jobb-intervju, nytt nannyjobb, Kaffe, lämna Andreas på fotboll, Kyrkan, Hämta A & N, laga middag, Träffa Bébé. Bonne journee á vous!
Att lära en algerian att simma.
2012-05-02, 03:02:00 /
/
0 Kommentarer
Hej, hej bloggen, Isabel här!
Nu ska jag berätta om måndagens äventyr i Paris då Josse inte gör några större insatser. Valborgsdagen började dåligt som alltid, ingen högtid som jag tänker på med värme. Så bara insikten att det var valborg gjorde mig på dåligt humör. Krig uppstår mellan mig, Josse och Hanna, precis i vanlig ordning, inga ovanligheter. Okej, jag vet att det hela var mitt egna fel, så jag borde egentligen inte vara bitter.
Fast jag skyller allt på mitt dåliga minne, på de sättet brukar flickorna låta mig komma ganska lindrigt undan även om jag gör dumheter.
Vi skulle mötas vid Qvick där Josse och Hanna satt och hängde som de coola kidsen de är. Jag är fashonabelt sen som vanligt och har innan pratat med Josse då hon har förklarat var de är. Jag skyndar mig iväg fort som satan för de blir annars en smula arga om jag är för sen. Men mitt i all stress glömmer jag att jag inte ska gå ut vid Champan utan vid Rue de Wagran. Ensam och vilse står jag där, liten svensk flicka med alla turister, utan mobil eller pengar.
Blir tvungen att åka hem igen, nästan lika arg som Josefine kan bli och bestämmer mig för att gå hem och sura. Men självklart ska Josse och Hanna tvinga ut mig igen, förklara noga för mig hur jag ska åka, vilken sortie jag ska ta och hur jag ska gå sen. Hjäpte det? En resa som borde ta 20 minuter tog mig 1 timma och 30 minuter, jag var lost och på den tiden hann jag med att hänga lite i en bilshop, gå runt HELA triumfbågen, samt bli ännu lite surare. Fram kommer jag och får mig en utskällning! Här har jag kämpat i 3 timmar och 30 minuter för att träffa de små asen och så får man ingen creed, nada, nothing!
De ända omtanken man får är inlindat i en förolämpning, " vi började bli oroliga och tänkte gå ner i metron och be dem ankalla Isabel, 14 år från Sverige". Man tackar för den.
Mitt upp i allt detta dycker Hider och Abdo plötslig uppt, för nu ska de simmas. Eller ja, de ska läras hur man simmar, något Hanna har lovat x-antal gångar, dock med glimten i ögat tänkte vi. Men har man lovat, så har man.
Så vi får bege oss till en sportsaffär, där Hanna tvingas köpa en bikini och handduk och Hider köper en badmössa för han vill inte få klor i håret eller något liknande och ger oss iväg.
Resan på jakt efter en simhall orkar jag inte änns berätta om, självklart var den full med problem, vi är ju faktiskt i Frankrike, men med en Hider som är mer envis än synden lyckades vi vid 6 tiden hitta en pool. I 30 minuter håller Hanna på och försöker lära dessa arma pojkar hur man simmar när Hider tillslut kläcker ut sig att de faktisk kan simma och att de hellre nu vill åka lite rutschkana. Pouvre Hanna.
Efter att Hanna har blivit dränkt och Hider att fönat sitt hår så bar de av till Clichy, vårt hang out i Paris (förutom MacDonalds och Starbucks) där det blev att hämta upp lite mer folk innan det blev barhäng i vår allas favorit sportbar. Ja, det var allt från mig, nu ska det sovas. Josse sover redan och drömmer antagligen om Sedik, det gjorde hon i alla fall igår natt.
Men vad säga om lite bilder på "the" ring? Så får jag väl berätta den historien nästa gång.
Kärlek Isabel